På nått konstigt vis måste man ha nån pusselbit som passar ihop med nån annan för att det ska funka. Men alla gånger passar inte pusselbitarna å då blir det inte så bra.
Jag har alltid och kommer antagligen alltid vara den som alltid vill vara snäll och hjälpa andra så mycket jag kan. Fixar jag det så fixar jag det, då hoppas man juh att man kanske kan få nånting tillbaka ibland eller i allafall komma innanför himlens grindar :o) å inte ner i helvetet.
Men när folk ljuger mig rakt upp i ansiktet då vill jag inge mer. Det jag absolut hatar mest av allt det är när folk anklagar mig för nånting jag inte har gjort. När man får stå å förklara sig för andra när man igentiligen inte behöver.
En liten liten skit sak kan bli till ett stort berg. Varför kan inte alla bara skita i andra å sköta sitt eget??
Jag kanske är för snäll helt enkelt. Jag får nog bli lite mer som djävulen jag har på axeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar